Galjonen
Sven Backström föddes i Havdhem på Gotland 1903. Han tog arkitektexamen vid KTH 1929 och gjorde studieresor till Tyskland, Italien, Moskva, London och Spanien. Som nybliven arkitekt var han anställd vid KF:s arkitektkontor.
Reinius var född i Stockholm 1907. Under sin studietid på KTH praktiserade han bl. a. hos Carl Milles. Han gjorde studieresor till Italien Frankrike,Tyskland och USA. De två vännerna ledde gemensamt sitt kontor och arbetade vid samma bord, mittemot varandra fram till 1980. Backström avled 1992 och Reinius 1995
Sven Backström & Leif Reinius
Foto: L AF Petersen (Stockholms Stadsmuseum)
Foto: L AF Petersen (Stockholms Stadsmuseum)
Foto: L AF Petersen (Stockholms Stadsmuseum)
Foto: L AF Petersen (Stockholms Stadsmuseum)
Foto: L AF Petersen (Stockholms Stadsmuseum)
Foto: L AF Petersen (Stockholms Stadsmuseum)
Foto: L AF Petersen (Stockholms Stadsmuseum)
Foto: L AF Petersen (Stockholms Stadsmuseum)
Galjonen färdigbyggt i mitten av 1950-talet
Ovanför bensinmacken låg biografen Galjonen. Det var en liten kvartersbiograf med 397 platser som invigdes den 26 augusti 1952. SF hade där 16 biokvällar i månaden.
Biografen slog igen i mars 1962 som så många andra utkonkurrerad av televisionen.
Ivanhoe och Zorro går på Galjonen
De som fick plats i sista bänken i kyrkan klockan tio var vinnare och de sista in fick sitta i första bänken och var förlorare att på närmare håll se farbror Georg och tant Jutta ännu en gång flytta ner Daniel i lejongropen på flanellografen. De bakersta väntade på svensktkaramerelliserat höstäpple och på matinén på Galjonen.
Vilodagen varade tills den statliga högmässan var över på radion. Fram till kvart i ett var allting stängt. Gick man i Gröndals-baptisternas Elimkyrkas söndagsskola fanns dock skäl att stiga upp före föräldrarna, som hade sina naturliga behov av att ligga kvar en stund, och man hade inte sällan fått en krona av pappa efter Hyland på lördagskvällen.
När tant Jutta spelade på cittran och farbror Georg ställde sig vid utgången med en låda i dörröppningen visste man att söndagsskolan var slut för den här gången. "I tur och i ordning, gossar och flickor ... sista bänken börjar." Så fick man ta en klubba ur lådan, ett höstäpple på pinne, äpplet doppat i röd nu knaprig karamell. Gott, syndigt och sunt.
Nu gällde att hinna först till bion, för det var onumrerat, och skulle man sitta på första bänk fick man rappa på att ställa sig i kö utanför Galjonens dörrar. Kronan räckte till biobiljetten och en Tom Mix från kiosken, påpassligt öppnad för elvaåringar som skulle se matinéföreställningen och som skulle vänta en dryg timme innan de släpptes in.
År 1979 bygger Svensk Filmindustris produktionsavdelning om den före detta biografen Galjonen till en inspelningsstudio på 325 kvm. Studioverksamhet i lokalen upphörde 1998
Skulpturen, en kopia av galjonsbilden på 1700-tals skeppet La Coquette.
Apotekets gamla lokaler 2007
Högst upp i det 11 våningar höga huset finns en magnifik ateljévåning. Där bodde tidigare Otte Sköld som 1950 blev överintendent för Nationalmuseum. Otte Skölds engagemang blev avgörande för att skapa Moderna Museet.
Tillsammans med Moderna Museets Vänner, som bildats 1953, gjorde han det möjligt för Nationalmuseums samling av 1900-talskonst att få ett eget hem. Otte Sköld blev Moderna Museets skapare men avled redan efter några månader efter öppnandet 1958.
Olle Engkvist ville varva vanligt folk med konstnärer, så hur hans bostadskö såg ut utanför den kommunala, det kan man undra över.
På Jungmansgränd med italiensk terrass till nedre våningen med utgång till arbetarnas Gröndalsväg återfanns snabbt hans sossekumpan, f d statsminster Rickard Sandler, dirigenten Carl von Garaguly och andra, ännu mera mindre storheter i tryffelsvinalängan på Jungmansgränd. Det övre taket på Gröndals skyskrapa fick Otte Sköld.
Bensinmacken BP vid Galjonen 1954