Stadsmissionen 
Historien om Små Smulor
Efter en studieresa i Tyskland 1927 fick Stadsmissionens dåvarande föreståndare J W Johnson idén att starta en verksamhet som fick namnet Små Smulor (numera Stockholms Stadsmission Second Hand).
Tanken var att man genom att få gåvor från generösa människor som arbetslösa människor skulle få sysselsättning med att sortera, reparera, sälja eller skänka som gåvor till behövande. Verksamheten startade vid det så kallade Arbetshemmet på Kungsholmen. Den första butiken öppnades i en fastighet på Myntgatan i Gamla stan.
Industrihemmet på Lövholmsvägen
När man växte ur dom gamla lokaler på Kungsholmen på 1930-talet fick Stadsmissionen 1936 möjlighet att bygga det så kallade Industrihemmet på Lövholmsvägen vid Liljeholmen, den var i stadsplanen betecknad som en industritomt och fick inte bebyggas med bostäder.
Men Stadsmissionen behövde ha sina omhändertagna boende i huset som planerades för verksamheten och stadens myndigheter ändrade därför stadsplanen så att byggnaden kunde rymma bostad och institution. Det som från början var tänkt att heta arbetshem ändrades till industrihem.
På tomten Kv. Färgeriet 7 uppfördes industrihemmet med verkstäder och bostäder. Industrihemmet planerades som en skyddad anstalt för män med alkoholproblem eller med ett fysisiska eller psykiska handikapp. Ett 25-tal personer var helinackorderade och övriga hade bostad på annat håll.
På industrihemmet sorterades och lagades de skänkta föremålen som Små Smulor samlade in upp för att säljas i butiken på Myntgatan i Gamla stan. Tre lastbilar kördes ut flera gånger om dagen och samlade in möbler,lampor och husgeråd runt om i Stockholm.
Industrihemmet var en anstalt men också en affärsdriven verksamhet. Männen hade möjlighet att lämna hemmet efter arbetets slut men måste vara tillbaka innan nio på kvällen då porten låstes. Arbetare och personal fick mat i matsalen. Även flickorna i köket, husmor och vaktmästaren bodde inne på industrihemmet, ända till 1970-talet.
Verkstadsarbete i industrihemmet 1971. Källa: Minnen från Hägersten.
Uppförandet av industrihemmet finansierades bland annat genom anslag av Kungl. Majt:s lotterimedel. Tanken var att det på industrihemmet skulle beredas arbete för sådana personer som behövde tillsyn och övervakning dygnet runt. Samma personer som skötte denna tillsyn skulle också leda arbetet om dagarna.
Industrihemmet utgjordes av en förläggning i tre våningsplan med bostäder och verkstäder i samma byggnad . I byggnadens bottenvåning fanns den mekaniska verkstaden, en tapetserarverkstad och expedition. En trappa upp låg snickeriet, bostäder för arbetare, kök och matsal och en bostadslägenhet om 2 rok för föreståndaren till vedgården.
På översta våningen låg skomakeriets lager och skrädderi. Här fanns också en bostadslägenhet om 2 rok för industrihemmets föreståndare. Runt hela industrihemmet fanns ursprungligen ett rött plank.
Strax bredvid låg ett litet kafé där många arbetare i det övriga industriområdet åt frukost och lunch.
Inne på gården fanns ett vedskjul som sysselsatte de män som inte hade några andra förkunskaper eller hantverksutbildning.
I slutet av 1960-talet började några damer som arbetade på uppackningen ordna en egen liten butik i en av lokalerna mot Lövholmsvägen.
Detta blev grunden för den stora second hand som ligger i huset idag 1972 uppfördes en tillbyggnad av industrihemmet. Tillbyggnaden placerades norr om industrihemmet och de två byggnaderna länkades samman med en uppglasad byggnadsvolym som rymde en ny entréhall och trappa.
Den tillbyggda delen är en tvåvåningsbyggnad som innehöll bland annat snickeri och verkstadslokaler för arbetsvården i bottenvåningen. 1974 restaurerades det gamla huset och man passade på att ändra verksamhetens namn från industrihemmet till stadsmissionens verkstäder. Verksamheten sysselsatte då ca 100 personer. Ca 50 personer var anställda för att sköta driften såsom kökspersonal, vaktmästare, chaufförer m.m.
Från 1980-1985 pågick ett samarbete mellan Samhall och Stadsmissionen som hyrde ut tvåvåningsbyggnaden där verksamheten bestod av snickeri, armatur och förpackningsverkstad. 1984 upphörde Industrihemmet att fungera som anstalt med bostäder. Då byggdes bostäderna om till kontor. Från 1990 till 2004 hade Sveriges Kyrkliga Studieförbund kontor i Stadsmissionens lokaler. Under några år fanns också Sociala Missionens gymnasieskola i huset.
Stockholms Stadsmission stänger Second hand butiken på Lövholmsvägen efter 75 år.
Den 31/1 2011 lämnade verksamheten lokalen, från den 1 februari 2011 hälsas alla kunder istället välkomna till butiken på Liljeholmstorget eller någon annan av Stockholms Stadsmissions butiker.
Källa: Minnen från Hägersten