Svenska spårvagnssällskapets Stockholmsavdelning tuffar på med sin dokumentation över Stockholms gamla spårvagnslinjer. Nu har skriften om linje 18 kommit ut och serien är snart komplett.

Linje 18 gick mellan Slussen och Gröndal från den 27 oktober 1923 till 2 maj 1949. Sedan blev det trådbuss, men det finns ändå en poäng med detta. Just Liljeholmen och Gröndal är stadsdelar som snart får snabbspårväg. Om detta handlar slutet av skriften, som författats av Måns Johansson.

Spårvagnsserien har nästan lika många författare som linjer och det har sin charm. Några av skriftställarna har valt att skriva om varenda vagntyp och teknisk detalj, andra har valt att skriva mer om själva trafiken och episoder som inträffat under årens lopp, ytterligare några har koncentrerat sig på att berätta om de stadsdelar som spårvagnslinjen trafikerade. Måns Johansson har valt en fin mix av alla dessa ingredienser. Lägg därtill ett rikligt bildmaterial och detta gör skriften spänstig.

Liljeholmen var och är fortfarande till viss del ett industrisamhälle. Här låg exempelvis A W Fristedts kemisk-tekniska fabrik, som bland annat tillverkade "kraftnäring för barn". Här låg Färgeriet Nya Blå Hand, Frosts hudaffär, Beckers Farmaceutiska Fabrik, som så småningom blev Beckers färgfabrik.

Redan 1839 startade företaget som skulle förknippas med Liljeholmen mer än andra - stearinfabriken. Den startade i blygsam skala och flyttade redan efter några år till Danvikstull. I dag tillverkas stearinljusen i Oskarshamn.

Liljeholmen var tänkt att bli ett municipalsamhälle, Gröndal, som är närmaste granne var tänkt att bli en villastad för alla typer av människor, alltså inte som Djursholm och Saltsjöbaden som domineras av välsituerade invånare.

Det blev inte så. I stället kom Gröndal att bli en rätt så vildvuxen stadsdel, konstaterar Måns Johansson. Här fanns både kåkstad, hyreskaserner och industrier - bland annat svavelsyrafabriken på Sjöbjörnsvägen.

I skriften berättar Birger Lindquist, en gammal spårvägsarbetare, att vagnarna på linjen ofta fick frätskador på byglarnas aluminiumskenor och naturligtvis misstänkte man att det berodde på utsläppen från alla de kemiska fabrikerna utmed linjen.

Skriften finns att köpa på Spårvägsmuseet och Stockholms stadsmuseum.

Dagens Nyheter, publicerad: 1999-07-04 Eva-Karin Gyllenberg