Stockholm

En ny väg byggdes från Hornskroken ända fram till Hornstull och Liljeholmsviken och i direkt anslutning till den byggdes det en bro till Liljeholmen. Färjeförbindelsen som tidigare trafikerade sträckan var inte att lita på vid dåligt väder, så den 4 november 1668 godkändes stadens förslag hos konungen och bygget kunde påbörjas året därpå.

Arbetsledning utfördes av stadsarkitekten (senare slottsarkitekten) Nicodemus Tessin d.ä. och stadsbyggmästaren Sifvert. Den totala kostnaden var 8.747 daler i silvermynt. Den 18 maj 1669 slöts ett kontrakt om brons stenläggning. Bron var av typen pålbro, det vill säga pålar hade drivits ned i botten och en bro byggts på dessa.
Bron kallades i början Hornsbron, men fick snart namnet Liljeholmsbron. Med säkerhet vet man att bron haft det namnet sedan 1733.

Pålbron ersattes ganska tidigt av en flottbro. men den fick förnyas och förbättras flera gånger under årens gång. Sista gången var år 1890 då 164 meter lång och 8,3 meter bred. Den gick då ungefär från nuvarande Bergsunds strand vid Liljeholmsbadet till Liljeholmsstranden och fortsatte i dåvarande Södertäljevägen som idag är nuvarande Liljeholmsvägen.

På Hornsgatan gick ångspårvagnar sedan 1887 och år 1901 fick Hornsgatan elektriska spårvagnar fram till Hornstull. Från 1911 gick det också spårvagnar från Liljeholmsbrons fäste på Liljeholmssidan ut till Mälarhöjden och Midsommarkransen. Det var då det privata spårvägsbolaget AB Södra Förstadsbanan som trafikerade linjerna.
1920 såldes till det kommunalägda Stockholms Spårvägar.

Den enda förbindelsen mellan de två ändstationerna Hornstull och Liljeholmen var fortfarande flottbron, som man fick gå över. Det blev därför mycket välkommet bland alla resenärer när en ny bro skulle byggas. Den 1 december 1915 invigdes den första riktiga bron, en träbro som var 12 meter bred och var en så kallad svängbro. Den höll för förortsspårvagnarna, som nu kunde fortsätta över till Hornstull.

Den 9 oktober 1928 invigdes den första högbron, den som idag är den västra brodelen. Bron är 390 meter lång och  16 meter bred, fri höjd 15,5 meter. Arkitekt för bron var Carl Bergsten och konstruktör Ernst Nilsson. 
Bron levererades av Bergsunds Mekaniska Verkstad.


Liljeholmsbron 2010

15 maj 1954 utökades bron med en östlig brodel med exakt samma utseende. Denna gång var konstruktören
K. Arvid Wickert. Den östra delen blev 14,1 meter bred varav 7,5 meter körbana. Den östra brodelen är enkelriktad norrut, den västra brodelen söderut. Liljeholmsbron fjärrstyrs numera från Hammarbyslussen. Fram till 1966 gick Riksväg 1/Europaväg E4 över Liljeholmsbron.

Liljehomen

Stationen vid Liljeholmen togs i bruk 1860. Det ursprungliga stationshuset var i trä och en våning, det ersattes 1910 med ett nytt stationshus i tegel med två våningar. Efter invigningen av järnvägssträckan Södertälje - Liljeholmen 1860 förvandlades den lantliga idyllen snabbt till Stockholms första industriförort. 


Stationshuset liljeholmen

En epok som kom att bestå i ca 100 år. När Årstabron tagits i bruk 26 november 1929 upphörde persontrafiken. 1910 tillkom två nya ställverk med bro, plattform och hiss. 1900 utvidgades spårsystemet kraftigt, 1931 ytterligare spår. Från järnvägens öppnande till 1930 låg här huvudverkstaden, 1930-31 flyttades den till Tomteboda.

Liljeholmens världshus

Expeditionskur Liljeholmen 1910

Lokomotivhallar 1906

Äldsta stationshuset vid Liljeholmen